Mielipidekirjoitus HBL:ssä kuntaliitoksista

Kirjoitus on julkaistu HBL:n Valhörnan-palstalla 13.4.2011.

Närdemokratin borde vara metropolpolitikens princip

Huvudstadsregionens framtid ser minst sagt dimmigt ut. Efter Vanda stadsfullmäktiges bestämda nej till fortsättning av sammanslagningsprocessen med Helsingfors har man mer eller mindre hamnat tillbaka till början. Säkert kan man fortsätta med olika samarbetsprojekt, men problemets kärna stannar kvar: huvudstadsregionens kommuner tävlar om företag och skattebetalare, och samarbete är blott ett sätt att avvärja sammanslagning.

Somliga har föreslagit en särskild förvaltning med en direktvald regionsfullmäktige för hela Helsingforsregionen, d.v.s. 14 kommuner inklusive Nurmijärvi, Tusby och Borgnäs. Förslaget kan i teori verka lockande, men i praktiken skulle regionförvaltningen bara skapa en extra nivå av demokrati åt fel håll. Idén lämnar också landskapsförvaltningens framtida roll helt öppen.

En extra nivå av demokrati behövs nog, men i motsatt riktning: huvudstadsregionen bör förenas till en stad med en stadsfullmäktige, och varje stadsdel bör ha en stadsdelfullmäktige vald i sammanhang med kommunalvalet. Stadsdelsfullmäktige skulle inte ha ansvar för serviceverksamhet, men skulle ge utlåtande och göra motioner till stadsfullmäktige om ärenden som gäller stadsdelens invånare. Storleken av stadsdelsfullmäktige kunde vara till exemple 9 ledamöter.

Sammanslagning av de fyra städerna skulle göra slut med onödig och rentav skadlig konkurrens och stöda hela regionens framgång. Stadsdelsfullmäktige skulle öppna dörren för närdemokrati och den subsidiaritetsprincip som EU har så ivrigt velat främja.

Mari Puoskari
De Gröna

Tags: