Turkisdebattia HBL:ssä ja Maaseudun Tulevaisuudessa

Tiistaina HBL julkaisi minun ja RKP:n Ulla-Maj Wideroosin väittelyn turkistarhauksesta. Minun kantani on pragmaattisesti se, että turkistarhaus on marginaalinen, kuihtuva elinkeino, jota ei ole mahdollista toteuttaa yhtä aikaa eettisesti ja kannattavasti.

Maaseudun Tulevaisuuden päätoimittaja veti kannoistani herneen nenäänsä ja kirjoitti kriittisen kolumnin, joka löytyy täältä.

Pälsen onödig tortyr eller viktiga jobb

HBL Annika Wilms

Päls eller inte. Det måste vi själva få välja, säger Ulla-Maj Wideroos. Mari Puoskari tycker samhället ska visa att det inte är okej. Låt duellen börja.

SFP stöder pälsnäringen. De gröna tycker det är oetiskt att stänga in djuren i burar där de inte kan leva ut sina naturliga instinkter.
Wideroos: Det kan man tycka. Konsekvenserna av den åsikten är omfattande. Det betyder att det inte bara handlar om mink och räv. Det handlar om grisar, kor, höns, kalkoner. Man kan också fråga sig om det är okej att ha en hund inomhus, på tolfte våningen i ett höghus.

Var går gränsen för vad som är oetiskt?
Puoskari: Vi måste alla äta, men vi behöver inte pråla i päls. Man måste väga etiskhet mot nödvändighet. Vi tycker att såväl grisars, kors som hönors produktionsförhållanden borde förbättras. Men vi kräver inte ett slut på den näringen.

Varför ska pälsnäringen fortsätta?
Wideroos: Den sysselsätter. Den exporterar. Den kommer inte att sluta om vi slutar. Den flyttar till länder där man knappast ens kan stava till djurens välmående, som Kina och Ryssland.
Puoskari: Näringen sysselsätter bara några tusen människor direkt. Största delen av farmarna har också andra inkomster. Antalet farmer har minskat till en sjättedel på några årtionden. Antalet djur har minskat till en tiondel. Det är en vissnande näring.
Wideroos: Stämmer inte alls. Den växer i världen.
Puoskari: Vi menar inte att farmarna ska lämnas vind för våg. Vi vill stöda dem så de kan utbilda sig eller grunda ett företag i någon annan bransch. För ett år sedan var en grupp finländska veterinärer i Kina för att bekanta sig med pälsfarmernas situation, och den är faktiskt inte så mycket sämre än i Finland.
Wideroos: Men ingen kan väl tro att de har fått se de värsta. Man visar det man är bäst på. Det finns tiotusentals farmer i Kina som är i sämre skick än någon farm i Finland.
Puoskari: Vi kan inte skryta heller. Burstorlekarna är under en kvadratmeter per djur när deras arttypiska beteende skulle kräva att de kan röra sig på flera hektar. Sådana burar går inte att tillverka. Därför har vår slutsats varit att det inte går att kombinera en etisk pälsproduktion med en lönsam näring.

Behöver vi päls?
Wideroos: Det måste människan själv kunna avgöra. Jag har ingen myndighet och makt att gå och säga åt någon annan att du får eller inte får ha päls. Tycker man att det är oetiskt så använder man naturligtvis inte päls.
Puoskari: Jag stöder också fritt val och en fri marknad men då måste samhället bestämma de etiska, ekologiska och sociala kriterierna inom vilka man kan välja fritt.
Vilka andra jobb kan pälsfarmarna på landsbygden i Österbotten få om pälsfarmningen förbjuds?
Puoskari: Näringar vi vill lyfta och stöda är träbyggande och biobränsleproduktion, som kunde komma ifråga där. Att utnyttja skogen på många sätt, att utveckla de kreativa branscherna och it-branschen.
Wideroos: Jag tycker det är ganska intressant att man vill förbjuda en näring som inte lyfter statsstöd, och i stället pumpa in skattepengar för att stöda människorna som blir utan arbete. Det finns tillräckligt med fabriker som flyttar utomlands och vi måste pumpa in statspengar i strukturomvandlingar och annat.
Puoskari: Det är inte helt sant att inte pälsnäringen får stöd från staten. Nu har det till exempel skapats ett avbytarsystem som staten stöder med 6,4 miljoner euro. 1990-1991 pumpades 25 miljoner euro direkt ur statens budget. Utan den konstgjorda andningen hade hela näringen kanske inte funnits. Nu stöder staten miljöinvesteringar som i sig är värdefulla.
Wideroos: Men det är ju något helt annat än till exempel lantbruket och växthusnäringen som får regelbundet stöd.
Puoskari: Finland måste titta framåt och fundera med vad vi kan klara oss här i världen, och det är nog andra slags näringar. Sådana som är ekologiskt och etiskt hållbara, kreativa och kräver högt kunnande. Pälsfarmningen är också dålig för Finlands image. Flera länder har begränsat den eller är på väg att sluta.
Wideroos: Det är enkelt att förbjuda i ett land där det saknar betydelse för exporten och sysselsättningen. När det gäller Finlands image tror jag inte att vår image ska handla om förbud, utan tvärtom.

FAKTARUTOR:
Två partier vill förbjuda
Nej
De gröna: Vill förbjuda pälsfarmning efter övergångstid.
Vänsterförbundet: Vill förbjuda pälsfarmning efter övergångstid.
Ja
SFP: Jobbar för att pälsfarmningen ska kunna fortsätta också i framtiden.
Centern: Positiv till pälsfarmning som är en laglig näring.
SDP: Ingen orsak att förbjuda pälsfarmning, men djurens levnadsförhållanden ska förbättras.
Samlingspartiet: Motsätter sig inte pälsfarmning eftersom det är en laglig näring.
Kristdemokraterna: Står bakom pälsfarmningen.
Sannfinländarna: Försvarar pälsfarmningen och vill att attacker mot farmarna utreds som hatbrott.

Flesta farmerna i Österbotten
• Cirka 300 miljoner euro i exportinkomster årligen. Ryssland och Kina största köparna.
• Sysselsätter cirka 17 500 personer direkt eller indirekt.
• Alla 1050 farmerna ligger i de österbottniska landskapen. De flesta (166) finns i Nykarleby. Största delen är familjeföretag.
• Försäljningen var 441,8 miljoner euro räkenskapsperioden 2009-2010 och 248,4 miljoner 2008-2009. Åren innan såldes skinn för 325, 322 och 407 miljoner euro.
Källa: Finlands pälsdjursuppfödares förbund, Turkistuottajat

Ett liv i bur
• Pälsdjuren lever cirka ett halvt år och avlivas sedan med el (rävar) eller gas (minkar).
• En rävbur måste vara 0,8 kvadratmeter stor för ett fullvuxet djur (minst 75 centimeter bred, 70 centimeter hög och 100 centimeter lång exklusive lyan). Maskstorleken på bottennätet får vara högst 11,5 kvadratcentimeter.
• En minkbur måste vara 2550 kvadratcentimeter stor (minst 30 centimeter bred, minst 45 centimeter hög och minst 70 centimeter lång exklusive lyan). Maskstorleken på bottennätet får vara högst 8,8 kvadratcentimeter.
• Burarna ska ha lyor, rävens ska vara tvådelad.
• I rävburar skall det på lämplig höjd finnas en hylla där djuret kan ligga i naturlig ställning. Lyans tak kan ersätta hyllan.
• Pälsdjuren skall ha lämpligt tuggmaterial eller annat stimulerande material, till exempel träklossar eller halm.
Källa: Jord- och skogsbruksministeriets beslut om djurskyddskraven vid pälsdjurshållning.

Europa världens pälscentrum
Pälsproduktionen i världen totalt:
Europa: 64,07 procent.
Kina: 20,94 procent.
USA: 5,6 procent.
Ryssland: 4,33 procent.
Canada: 4,62 procent.
Andra: 0,44 procent.
Pälsproduktionen i Europa:
Danmark 14 007 000 skinn, nästan bara mink.
Nederländerna 4 500 000 skinn, bara mink.
Finland 3 903 500 skinn.  Största rävskinnsproducenten och enda finnsjubbsproducenten.
Rävfarmning är förbjuden i Danmark och Nederländerna, pälsfarmning i Kroatien, Österrike och Storbritannien. Sverige har inga rävfarmer eftersom de stränga reglerna gör det olönsamt.
Källa: European fur breeders associations årsrapport 2009, World society for the protection of animals.

2 vastausta artikkeliin “Turkisdebattia HBL:ssä ja Maaseudun Tulevaisuudessa”

  1. Ari (helsinkiläinen, mutta lähtöisin Pohjois-Karjalasta) sanoo:

    Hmm, kuinkahan Pohjois-Karjalan tytöstä on oikein alun perin tullut vihreä? Ainakaan lapsuuden juukalaisympäristö ei varmasti siihen ole antanut kovinkaan suurta työntöä. Niin, turkistarhoja ei enää Pohjois-Karjalassakaan juuri ole, mutta esimerkiksi villisikakasvatusta kylläkin, alkutuotanto Juuankin seudulla on se toiseksi suurin työllistäjä palveluiden jälkeen. Mitenkähän tuo elinkeino Vihreissä nähdään, siis villisikatarhaus? Peruskysymys: onko eläinten tarhaus (=eläinkasvatus) elinkeinona se ikävä juttu vai pelkästään häkkikasvatus? Jos häkkikasvatus, miksi sitten pitäisi kieltää koko elinkeino? Vai onko kysymys siitä, että on turhamaista kasvattaa eläimiä turkiksiksi, muttei ihmisen ruuaksi? Eläinten olojen kanssahan ei ole faktisesti mitään merkitystä, ihmisen harjoittamasta eläinkasvatuksesta molemmissa tapauksissa on kysymys – ja ihmisen hyväksi. Aika hyviltä olot villisioillakin vaikuttavat tarhassa olevan, kun olen muutaman kerran vieraillut. Oletkos koskaan käynyt villisikatarhalla, tai strutsitarhalla tai biisonitarhalla, Mari? Niin, luonnoneläimiä kaikki tyyni, minkit, siniketut, villisiat, strutsit jne., joita nyt Suomessa kasvatetaan.

    Eli jopa vain tyydyttäisiin siihen, että eläimillä olisi hyvät olot eikä elinkeinoja ei lähdettäisi kieltämään?

    Ari (helsinkiläinen, mutta lähtöisin Pohjois-Karjalasta)

    • mari sanoo:

      Terve ja kiitos viestistäsi!

      Vihreä minusta tuli siksi, että ilmastonmuutoksen torjunta, sukupuolten välinen tasa-arvo, opiskelija-asiat ja perustulo olivat minulle tärkeimpiä poliittisia kysymyksiä silloin, kun päätin lähteä mukaan yhteiskunnalliseen vaikuttamiseen. Ja vain vihreillä oli uskottavia ehdotuksia näiden asioiden parantamiseksi. Juuassa asuessani pidin luontoa tärkeänä, mutta itsestäänselvyytenä. Kaupungissa asuessa ja tiedon karttuessa olen huomannut, ettei Suomi ole suinkaan mikään luonnonsuojelun mallimaa.

      Olen käynyt villisikatarhalla ja olot eläimillä on hyvät. Elävät isossa tarhassa vapaana omana laumanaan. Ja käsitykseni mukaan villisikoja ei juuri kasvatuksen aikana käsitellä.

      Minun mielestäni turkistarhauksen isoin ongelma on nimenomaan eläinten olot. Mielestäni kokoritilälattia ei sovi millekään eläinlajille (ei siis myöskään kanoille, sioille tai vasikoille). Eläinsuojelulain nojalla eläintarhan ketuilla pitää olla 600 neliön ulkotarha, mahdollisuus vetäytyä syrjään lajitoverissaan ja eri korkeuksilla olevia lepotasoja sekä riittävästi pesäpaikkoja. Jos turkiseläimille suotaisiin vastaavat olosuhteet, niin suhtautuisin asiaan ehkä toisin. Tosin esimerkit ulkomailta, kuten Ruotsista, osoittavat, että eläinten hyvinvointi ja tarhaus elinkeinona on hankalasti yhteensovitettavissa. Turkistarhoilla ollaan erittäin kaukana eläinten hyvinvoinnista ja pienillä muutoksilla (vähän isommat häkit, keppi leluna) eivät olot hyviksi muutu. En siis usko, että parannuksilla nykymuotoinen tarhaus voisi olla eläinten hyvinvoinnin edellytykset täyttävää.

      Mainitsemiasi villisikaa, biisonia ja strutsia ei pidetä häkeissä. Ne ovat kaikki tarhoissa ja yleensä vielä aika isoissa. Voi olla, että näiden eläinten suuri koko ja haasteellinen käsiteltävyys on säästänyt ne kohtuuttomilta olosuhteilta. Tosin ainakin strutseja on kuollut pito-olosuhteiden takia, kun niitä ei ole osattu hoitaa oikein. Suhtaudun hyvin varauksellisesti uusien eläinlajien maahantuontiin sekä tuotantoeläimiksi että lemmikeiksi. Usein ilmenee ongelmia osaamisessa hoidon suhteen ja ihmisillä on valitettavan paljon kiinnostusta kaikenlaisten eksoottisten eläinten pitoon.

      ystävällisesti,
      Mari